Hoppas det inte är mögel

Vi upptäckte nyligen några inte så trevliga fläckar i badrumstaket. Jag vet inte vad det är än, men man kan ju vara hyfsat säker på att det är fukt. Fukt som är där fukt inte ska vara är alltid ett problem, och har man otur så kan det leda till stora problem. Det värsta är ju att man oftast inte märker fuktskadan förrän den har börjat ställa till bekymmer, som mögel till exempel. Har det gått så långt som till ett mögelangrepp kan det synas i form av fuktfläckar. Så nu ska vi kontakta Ocab så att de kan komma hit och göra en fuktutredning.

I värsta fall kan det ju bli en mögelsanering av det, men jag hoppas att det inte är mögel för sådant är ju verkligen inte bra för hälsan. Nu när man funderar över det så tycker man att man har blivit lite mer tät i näsan och känt sig lite trött, kanske haft lite mer huvudvärk än vanligt, men ärligt talat så tror jag mest att det är hjärnan som spökar. Det är nog mer en efterhandskonstruktion, eller jag hoppas det i alla fall.

Det är just sådant här man inte vill råka ut för när man bor i hus, och speciellt inte när man ganska nyligen har flyttat till huset och köpt det med en klausul som säger att de tidigare ägarna inte kan hållas ansvariga för dolda fel… De ville ha det så (vilket jag kan förstå att man vill som säljare, tänk att ha det hängande över sig i 10 år) och dessutom fick vi huset billigare på grund av det. Nu är det som det är i alla fall, och vi var ju helt och hållet medvetna om att det var så när vi köpte huset. Och det är lugnt ändå. Man ska inte hålla på och älta saker utan man tar saker som de kommer helt enkelt. Har vi ett problem så får vi lösa det. Det är inte värre än så.

För mig har det alltid varit viktigt att ha en positiv syn på livet. Jag tror att man måste ha det när man jobbar som brandman och liknande yrken. Man får se så mycket lidande och sorg, och skulle man älta allting och inte kunna gå vidare så skulle man inte klara sig. Visst blir man väldigt påverkad, men det gäller ändå att alltid kunna hitta det goda i livet.

Så även om jag vet att det här med fukten kan bli ett problem så försöker jag ändå att först och främst inte ta ut något negativt i förskott och så försöker jag tänka att vi löser de problem som kommer. Det kan ju faktiskt vara så att det är något som är väldigt lätt att åtgärda!

Födelsedagsdags

Det finns en dag varje år som jag både ser fram emot och bävar lite inför. Det gäller Elins födelsedag. Jag ser fram emot den helt enkelt för att det är en rolig dag, en dag där jag får möjlighet att överraska och göra någonting extra för Elin – vilket ju alltid är kul. Bävar inför den gör jag för att det ibland kan vara lite svårt att komma på vad jag ska ge i present.

Det är inte alltid helt lätt det där och jag brukar börja planeringen i god tid i förväg – sådär en två månader! Det kanske låter mycket men det blir ändå ofta så att jag börjar drabbas av lite panik när det bara är en vecka eller två kvar. Tiden kan gå väldigt fort ibland!

Present är VIKTIGT!

En present, lyckad eller ej, är väldigt viktigt. Även om ens bättre hälft har sagt att det där med presenter inte är nödvändigt. I en del förhållanden blir det efter ett tag så att man glömmer bort det där med presenter och högtidsdagar. I alla fall gör den ena parten det vilket gör att den andra blir besviken, och den andra är då påfallande ofta kvinnan i förhållandet.

Som ett bevis på detta kan vi ta den här väldigt långa tråden hos Familjeliv som handlar om just detta. Med andra ord, glöm inte det där med födelsedagspresent, det är viktigare än du anar! Var inte den man som din fru ondgör sig över på Familjelivs forum!

Hitta rätt present

Men hur ska man nu i allsin dar göra för att kunna hitta en present? Enligt min erfarenhet är det enklaste att köpa ett smycke av något slag, som ett armband eller halsband. Det är inte så svårt som det kan verka och det är ju, faktiskt, tanken som räknas – bokstavligt talat. Ett smycke som din fru inte tycker speciellt mycket om som present är mycket mycket bättre än ingen present alls. Kom ihåg det!

snö of swedenDock så vill man ju självklart även att presenten ska bli uppskattad för vad den är – en bra present. Alla människor är olika så det går ju inte att säga att det finns en present som passar alla. Enligt min erfarenhet så finns det dock en del saker som fungerar, SNÖ of Sweden till exempel. Snö of Sweden är Sveriges största varumärke för smycken och det finns en anledning till det – de är helt enkelt väldigt bra!

Årets present

Även i år blev det ett smycke från SNÖ of Sweden till Annika och hon blev lika glad och nöjd som alltid – tack och lov. Det blev Crash 5-string Svart Silver armband, en riktigt spännande sak och lite av en chansning. Det är definitivt ett annorlunda armband och jag var lite orolig för att Annika skulle tycka att det var lite väl mycket. Men hon försäkrar mig att hon tycker det är fantastiskt coolt. Det tycker jag är kul eftersom jag faktiskt försökte mig på att vara lite annorlunda. Trevligt att det fungerade!

Viljan att hjälpa

Häromdagen såg jag ”The day after tomorrow”, som enligt mig är en väldigt bra film. Det här med katastrofer har alltid varit lite speciellt för mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det här utan att det låter dumt, för det låter ju fel att säga att man är fascinerad av katastrofer. Det är inte så att jag tycker att det är häftigt eller så, men jag har alltid känt någon slags dragning till katastrofer och känt att jag vill göra en insats. Jag vill inte bara vara en åskådare utan jag vill hjälpa till, och då menar jag inte hjälpa till som i att skänka pengar till drabbade (vilket i och för sig också är en väldigt stor hjälp) utan jag vill göra en insats. Jag vill finnas på plats och göra skillnad. Jag vill rädda liv.

Det är därför jag valde att utbilda mig till brandman, för även om jag inte reser jorden runt och hjälper till vid katastrofer så är ju varje brand eller olycka i sig en katastrof, och i mitt yrke får jag rädda liv, göra en insats och finnas där för människor i krissituationer. Dessutom skulle jag ju också i och med min utbildning och mitt yrke kunna göra viktiga insatser om jag nu skulle hamna i en stor katastrof, som en jordbävning, översvämning, terrorattack eller något annat.

Men hur som helst, jag gillar filmer som handlar om katastrofer eftersom de har en speciell betydelse för mig. ”The day after tomorrow” handlar om en ganska extrem väderkatastrof. Det blir en ny istid, och även om det kanske inte skulle hända så snabbt i verkligheten så är det ändå något som på sikt skulle kunna hända, i och med hur klimatet förändras. Se den!

En brandmansrobot

Kolla in det här klippet som jag hittade på Dagens Nyheter: http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/mot-framtidens-brandman-en-robot/

Det handlar alltså om en robot som ska kunna upptäcka och själv släcka bränder ombord på amerikanska flottans fartyg. Roboten ska kunna gå, hålla balansen på ett fartyg och klättra på stegar, och dessutom tänka själv. Än så länge är den bara en prototyp som styrs av människor, men tanken är att man ska utveckla artificiell intelligens så att den kan arbeta självständigt.

Precis som inom alla andra yrken så utvecklas brandmannayrket hela tiden. Visst handlar det om samma saker nu som det gjorde för 100 år sedan – att vi ska släcka bränder (och en hel del andra saker förstås) – men tillvägagångssättet, utrustningen och kunskaperna har utvecklats en hel del (och även till stor del uppgifterna och uppdragen).

Jag vet dock inte riktigt vad jag tycker om den här roboten. Visst är det alltid bra att forska och utveckla, och att använda robotar istället för människor gör ju att människor slipper utsättas för risker. Som brandman så utsätts man ju för många risker i jobbet, och där man kan undvika dessa bör man förstås göra det. Men samtidigt känns det som att det är svårt att ersätta den mänskliga delen i det hela.

Nu säger de visserligen att roboten också ska kunna arbeta tillsammans med brandmän, och det låter ju som en bra idé, men även om den kan tänka självständigt så kan den ju inte på egen hand fatta snabba beslut om vad som bör prioriteras o.s.v. Man är ju alltid skeptisk mot ny forskning innan den har fått visa vad den går för, men det ska bli spännande att följa det här projektet.

Hur blir man brandman?

Jag har jobbat som brandman sedan 2014 och är med andra ord relativt nyutbildad. För att bli brandman måste man läsa en tvåårig eftergymnasial utbildning som heter Utbildning i skydd mot olyckor (SMO). Man måste också vara fullt frisk, ha körkort, ha ett intyg om genomfört sim- och livräddningstest samt ett intyg om att man har gjort det så kallade rullbandstestet som går ut på att man klädd i full larmutrustning som väger ca 24 kg ska gå på ett rullband i åtta graders motlut i 4,5 km/h under sex minuter. Som brandman bör man av förklarliga skäl inte lida av höjdrädsla eller klaustrofobi.

När man sedan söker en tjänst genomgår man en intervju, ett höjdtest och ett stresstest, samt olika fystest som testar konditionen och styrkan. Några riktvärden för fysisk status är:

• Stående längdhopp 2 meter
• Löpning 300 meter på 13 min 15 sek
• Handstyrka 420 Newton i vardera hand
• Lyft till hakan skivtång 15 kg, 40 repetitioner
• Bänkpress 30 kg, 35 repetitioner
• Roddtest 500 meter på 1 min 45 sek

Eftersom brandkåren har brist på kvinnor kan positiv särbehandling tillämpas, så det är något som man får vara beredd på. När man har arbetat några år som brandman har man möjlighet att utveckla sig inom fler områden, till exempel inom brandvattenförsörjning, höghöjdsarbete, rökdykledning eller vattendykning.

Om du vill bli brandman rekommenderar jag dig att genast börja prioritera din träning, om du inte redan gör det. Jobbet är fysiskt krävande, och har du inte den fysiska biten så spelar det ingen roll hur väl lämpad du är för yrket i övrigt. 

Lite mer om mig

Det är kanske på tiden att jag berättar lite mer om mig själv. Jag heter alltså Martin och jag jobbar som brandman och har gjort det sedan 2014. Det kommer kanske inte som någon överraskning att jag är träningsintresserad – det är ju i princip ett krav för jobbet – men jag har i alla fall varit det sedan jag var liten, långt innan jag visste att jag ville bli brandman. Som barn spelade jag fotboll och innebandy och när jag blev äldre började jag träna på gymmet och syssla med andra typer av ”ensamträning”.

För mig har sport och träning alltid handlat om att det är roligt och om att hålla sig i form. Att få stora muskler har aldrig varit något mål i sig, men det kommer ju lite på köpet. Just renodlad styrketräning som i att stå och lyfta vikter har jag inte sysslat så jättemycket med, utan jag föredrar en varierad träning som kombinerar styra och kondition och där jag gärna använder kroppen som redskap och motvikt.

Vår villa. Perfekt med tegel! Det brinner inte lika bra ;)

Vår villa. Perfekt med tegel! Utifall vi skulle råka ut för en brand 😉

Jag bor tillsammans med min sambo Elin i ett hus som vi ganska nyligen har flyttat till. Elin jobbar som personlig tränare och instruktör på ett gym, så vi delar träningsintresset och det var också via gymmet som vi träffades. Förutom träningen så gillar jag att läsa, laga mat, kolla på film… Ja, helt normala saker tror jag. Mycket av tiden går också åt till huset nu som vi håller på att renovera och göra om lite. Det var väl det jag hade att säga om mig själv! 

World Firefighter Games

World Firefighters Games hölls för första gången år 1990, då i Auckland i Nya Zeeland. Sedan dess har det arrangerats vartannat år (utom 2014 då det blev inställt på grund av för få anmälda, vilket var väldigt tråkigt) i olika länder som till exempel USA, Australien, Kanada, Frankrike och England med flera. Syftet med tävlingen var (och är) att uppmuntra hälsa och träning, att skapa ett forum för utbyte av erfarenheter mellan olika brandkårer, att skapa kamratskap mellan brandmän och att uppmuntra familjer att involveras. Det är nämligen så att även brandmännens familjemedlemmar får vara med i tävlingarna.

Grenarna som finns är många, bland annat bågskytte, löpning, armbrytning, vindsurfing, poker, simning och golf med flera. Grenarna varierar också efter värdnationens nationalsporter, traditioner och kultur. En gren som alltid finns med är paradgrenen Toughest FireFighter Alive som är själva hjärtat i tävlingen skulle man kunna säga. Den går ut på att man i full brandmannautrustning ska klara olika moment, som till exempel att springa med brandslang, ta sig igenom en hinderbana, klättra på stegar och rep och springa i trappor. År 2010 när tävlingarna hölls i Daegu i Korea sprang deltagarna upp i Daegu Tower som är 202 meter högt och har 83 våningar.

Anledningen till att WFG startades var på grund av att den liknande tävlingen World Police and Fire Games (som även är till för poliser) endast var öppen för heltidsarbetande brandmän, och eftersom många brandmän är deltidsarbetande och volontärer så skapade man alltså en tävling som välkomnar alla brandmän, och dessutom också deras familjer. Den största tävlingen hittills hölls i Las Vegas 1992 då deltagarantalet var ca 4 000 personer och publiken ca 14 000.

Brandmän och katter i träd

En brandman som räddar en katt ur ett träd är en klassiker, men hur ofta händer det i verkligheten? Det finns förstås inte resurser till att rädda alla katter som klättrar upp i träd, men då och då gör vi en insats (som i den här artikeln till exempel: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article20665781.ab). Jag har faktiskt själv räddat en katt ur ett träd. Den hette Benny och hade blivit jagad upp i en hög gran av en annan katt som tydligen inte var av den snällare sorten. Stackars Benny blev kvar i trädet i tre dagar, och när han inte kom ner av sig själv bad till slut familjen som ägde honom om hjälp.

Katter är tåliga och kan klara sig en tid utan mat, och de flesta brukar komma ner av sig själva när de blir hungriga. Benny verkade dock ha blivit så skrämd att han inte ville komma ner. Jag och mina kollegor bestämde oss därför för att hjälpa till, och det var jag som fick äran att klättra upp på stegen och plocka ner katten. I början var Benny inte alls speciellt samarbetsvillig utan klättrade längre upp i trädet istället, men när jag tog fram en kattmatsburk och lockade med så kom han ner till mig och jag kunde fånga in honom.

Det var en trött och hungrig Benny som kom ner på marken, men förutom det så mådde han bra. En kollega tog ett kort på mig och Benny, och det kortet har jag på mitt skåp. Jag gillar det för att det var min första katträddning, och för att det också påminner mig om att brandmannayrket inte bara handlar om de stora och farliga sakerna utan också om de små sakerna, som att hjälpa en familj att plocka ner sin lilla rädda katt.

Ny duschkabin beställd

Jag och min sambo Elin har ganska nyligen köpt hus, och en sak som vi direkt visste att vi ville byta ut i huset var duschkabinen. Dels så kändes den gamla lite ofräsch, men en ny duschkabin gör också att hela badrummet känns mycket fräschare, och eftersom det är så enkelt att byta så vill vi hellre ha en ny som vi har valt själva än den gamla som husets förra ägare har tvagat sig i… Så nu har vi beställt en ny sådan på nätet. Det var väldigt smidigt med bra priser och dessutom fri frakt. Vi beställde från Trademax.

Det finns mycket fint under kategorin badrum hos Trademax som vi gärna skulle ha beställt, men den här gången fick det räcka med en duschkabin. Det var inte helt lätt att bestämma sig för vilken av duschkabinerna vi skulle välja, men till slut föll valet på Noro Pacific R 99SMC. Den låg lagom i pris (vi sparade dessutom 450 kr mot rekommenderat pris) och den kommer att passa bra i vårt badrum. En snygg och stilig duschkabin helt enkelt. Så nu väntar vi bara på att den ska levereras så att vi kan montera den.

Egentligen skulle vi som sagt vilja byta ut mer i badrummet, men vi får ta en sak i taget. Eftersom vi ganska nyligen har köpt huset och handpenningen lämnade ett kännbart hål i plånboken så får renoveringen göras lite efter hand när vi har möjlighet. Det är i alla fall väldigt roligt att hålla på med huset!

Brandmän i teve

Brandmannayrket syns ju i teve ibland, och här tänkte jag dela med mig av två av mina favoriter. Först ut är NileCity 105,6, humorserien som handlar om affärsmannen Percy Nilegård som försöker driva en radiokanal på en brandstation uthyrd av brandchefen Greger Hawkwind. Det går ju inte att inte tycka att det här är roligt! Och för er som undrar – japp, det är ungefär precis så här det är på en brandstation när vi inte är ute på larm 😉

Okej, vi går kanske inte runt barbröstade och hjälps åt att hänga upp gardiner, men vi är ändå ganska mjuka killar under vårt hårda yttre! Men skämt åsido, jag gillar förstås inte NileCity bara för brandmännens skull utan det är helt enkelt en väldigt rolig serie. Farbror Barbro är en stor favorit!

Man kan ju inte heller prata om brandmän i teve utan att nämna Brandsta City Släckers. År 2002 var de med i Melodifestivalen med låten ”Kom och ta mig”, och året efter var de med med en annan låt. Nu tycker jag inte att låten är speciellt bra – det är definitivt inte min musiksmak – men man kan ju inte låta bli att älska den här gruppen av brandmän som står på Melodifestivalens scen och sjunger i sina uniformer. Här är ”Kom och ta mig”.

Alla i Brandsta City Släckers är faktiskt brandmän på riktigt, utom en som är musiklärare. De började sin ”karriär” som deltagare i företagsrocktävlingar, och en av anledningarna till att jag gillar gruppen är att de personifierar gemenskapen i yrket. Brandmän jobbar väldigt nära varandra och måste kunna lita på varandra, och det gör att vi blir väldigt goda vänner och gärna gör saker tillsammans utanför jobbet också – som till exempel att starta ett band.